Kontemplera och kommunicera - om synen på konstupplevelser

Johanna Koljonen talade på Göteborgs stadsmuseum härom kvällen om varför hon helst går på museum ensam. För att kunna sitta i timmar och kontemplera. Begrunda de fantastiska konstverken. Tänka på de stora mästarna. Som en gång i tiden var sådär mästerligt mästerliga. Hon var såklart underhållande, rolig och intelligent  Och jag höll med till viss del. Att gå på museum själv, ger mig en större upplevelse. Men kanske mest för att jag inte känner så många som är lika nördiga som mig, och vill gå i timmar på museer (förutom härliga konstpedagogkollegor och konstvetarstudiekamrater) .

Idag deltog jag på ett seminarium som handlade om konstpedagogik, och hur det historiskt sett ut med visningar, verkstäder och publika anpassningar på museerna. Och om synen på konstpedagogik som varierat likt vågor, från en undervisande pedagogik med stimulans som ledord till det estetiska museet, i den vita kuben med den karismatiska pedagogiken som lät konsten tala för sig själv. Var befinner vi oss idag? Kan det vara så att besökarna befinner sig i föreställningen om att konsten kan tala för sig själv? Och att det just därför fortfarande finns en hög tröskel, för hög att klättra över? Medan vi inom museerna och kulturbranschen pratar om konstpedagogiken som ett verktyg till den personliga upplevelsen står besökarna utanför och huttrar, för att det är för svårt att komma in. Vi kanske måste kommunicera utåt vad det är vi vill förändra inåt?

På seminariet talade även Patrik Steorn, forskare vid Centrum för modevetenskap vid Stockholms universitet, om queerperspektivet och kanon. Men DET, mina vänner, är ett helt annat inlägg.

Seminariet gavs med anledning av det forskningsprojekt som bedrivits på Göteborgs konstmuseum, där bland annat intendent Philippa Nanfeldt forskat kring konstpedagogikens historia på nämnda museum. Skiascope är den skriftserie som forskarna Kristoffer Arvidsson och Jeff Werner har givit ut under de senaste åren.

Lööf och de dubbla rollerna

På lördag öppnar utställningen Jan Lööf - Bildmakaren på Göteborgs konstmuseum, och vernissage blir det såklart med invigningstal, pompa och ståt. Här kan ni läsa lite om utställningen och även om det utökade programmet som bland annat stadsbiblioteket bjuder på. Som ni ser har jag ett litet finger med i spelet, även om jag alldeles nyss förflyttat mig till Varberg, och även om jag för tillfället arbetar som barnkultursekreterare (ett mycket spännande och givande arbete), kan jag inte riktigt slita mig från konstpedagogrollen, så frilans - here I come!

Skrotnisse och Kalle

Den kulturella byrån informerar igen

Så här några dagar efter den alldeles bejublade kulturfestivalen Kungsbacka brinner! är det nu dags att utvärdera, sammanställa, skicka dokument och fakturor, vara lite viktiga, samt göra diverse byråkratiska sysslor. Bilder kommer så håll ut, och vem vet, kanske bjuds det på en och annan filmsnutt från lördagen.

Det förhåller sig så, att den kulturella publiken finns. Och den kulturella publiken behöver sin kulturnatt/festival/dag....Det är Den kulturella byråns uppgift att nu se till att kulturlivet fortsätter glöda. Om du har ett hett tips om vad Den kulturella byrån borde göra härnäst, mejla till denkulturellabyran@kulturfestivalen.nu

/Sekreteraren i Den kulturella byrån

Den kulturella byrån informerar

För ca 8 månaders sedan hade min vän en idé. Denna idé utgick ifrån en inställd kulturnatt och viljan att skapa något liknande men ändå inte. Denna idé ledde till att min vän sammankallade till ett möte. Deltagarna på mötet surrade, visionerade, pratade, och höll alla med om att Jo, men visst ska Kungsbacka ha en kulturnatt. Vi bildade Visionsgruppen. Vi hade möten. Vi ringde kommungubbar och byråkrattanter. Parkförvaltningar och tillståndsmyndigheter. Vi bildade till slut Den kulturella byrån.

Nu 8 månader senare kan jag stolt presentera:

Kungsbacka kulturfestival - Kungsbacka brinner!

Lördagen den 10e september 12.00-24.00

I och utanför Kulturhuset Fyren

För mer info och fullständigt program kolla in kulturfestivalen.nu

Vad är det att vara människa?

Vernissage på Konsthallen i Kungsbacka, fullt med folk och hemmagjorda lyckokakor dagen till ära. En femkamp. En omfattande, vacker, frågvis, ettrig, rolig utställning som överträffar de flesta samlingsutställningar jag sett på sistone. Fjäregruppen har många medlemmar, men de måste valt ut de fem allra bästa, för Existentiell femkamp får fem av fem möjliga. Anita Johanssons porträtt i stort och smått format har satts sig fast på min näthinna, och jag undrar över människor hon träffat. Åsa Berntssons klagomur är en genial idé och flörten med interaktiviteten som genomsyrar hela konsthallen är slående.

Åsa Berntssons underfundiga stenar

Anita Johanssons porträtt likt Madonna med barnet

Hantverksgator och kulturfestivaler

Sommaren har kommit och snart gått. Planerandet av kulturfestival går sakta men säkert framåt, mer info kommer. Hantverksgator har avverkats, och nya planeras. Kungsbacka kommuns kultur- och turismförvaltning anordnar varje år två hantverksmarknader, en i juli och en i augusti, och i år deltog jag på båda. Det fina med denna satsning är att det är gratis att ställa ut för de bosatta i kommunen. Å andra sidan vore det väl konstigt om man behövde hyra platsen, ja tokigt rent ut sagt. Eftersom alla tar med sitt eget bord, och liknande tillbehör och dessutom hjälps åt att städa, finns det inga egentliga kostnader. I dagarna skickade jag ett förslag om något liknande till jul. Vi får se vad som händer. Först skall här planeras, genomföras och utvärderas en ännu hemlig festival. Och hantverk skall inlämnas till butiken Enmix.

Skört och muskulärt på Fotografiska

Sköra liljor. Muskulösa män. Svart. Vitt. Fantastiskt.

Robert Mapplethorpes bilder ,som chockerade publiken på 1980-talet, visas nu i en retrospektiv utställning fram till den 17 oktober på Fotografiska i Stockholm. Inspirerad av renässansens, och därför såklart av antikens, idealbild av den mänskliga kroppen med ådror, muskler, senor och vackra vridningar porträtterar han kända (bland annat Peter Gabriel och Grace Jones) och okända människor, i fantastiska ljussättningar. Att Mapplethorpe levde sida vid sida med andra celebriteter såsom Andy Warhol, Janis Joplin, Bob Dylan och Patti Smith märks på något konstigt sätt i bilderna. Det kanske är dekadensen. Det kanske är känslan av ett nöjesliv som pågår nätterna långa. Det kanske är det sensuella och konstnärliga i varje bild. Vad jag vet är att utställningen bjuder på cirka 200 bilder. Och jag blir hänförd. 200 gånger. Minst.

Lust & Last

Nja.

Nja är väl ett ord som sammanfattar utställningen Lust & last på Nationalmuseum. Förutom "Vem vore jag om jag inte försökte" ( som för övrigt består av nästan 1500 foton) av Gisela Schink och Lars Nilssons fantastiska installation som jag visat tidigare i bloggen fanns där inte mycket att hurra för.

PETER THE KITTY & the ugly art

För alla er som nån gång drömt om en konstnärskarriär. För alla er som gillar konst. För alla er som hatar konst. För alla er som avgudar Ernst Billgren. För alla er som tycker att "jag gör det bättre själv". Och slutligen, för alla er som har nån form av humor i kroppen. Varsegod! Här är det ni längtat efter! En fullspäckad sida med allt från kissekatter, dåliga Mona-Lisa kopior och interiörmålningar utan en tillstymmelse till perspektiv;

MOBA- Museum of Bad Art

Genus, Mötesplats och Museer

För alla er som arbetar på, studerar om, intresserar sig för eller besöker museer kommer här en alldeles förträfflig länk till MÖTESPLATS MUSEER. Väl där kan man skapa sig en profil för att sedan delta i olika disskusionsforum med likasinnade. Tips, idéer tankar, do´s and dont´s delas hjärtligt här och man kan också skapa egna grupper. Jag är såklart med i gruppen GENUS I MUSEER!

 "Föreningen Genus i museer är till för dig som vill diskutera och problematisera genus i ett museums olika verksamhetsgrenar, både vad gäller det interna och utåtriktade arbetet."

Fler exempel på grupper är Kulturarv och lärande, Museum och Politik, Museet och besökaren, Digitalisering....och det finns såklart många fler!

Får man inte göra!

Emil Noldes akvareller visas på ett av Sveriges mest erkända museer, Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, och det görs utan att speciellt kommentera det faktum att han hade starka kopplingar till nazirörelsen i Tyskland på 40-talet. Istället är det lite synd om honom för att nazister tillslut förbjöd honom att arbeta som konstnär.

Trädgårdsgraffiti for the win!

Fröbomber att placera på valfritt ställe,
utanför din lägenhet, i parken,

brevid busshållplatsen eller utanför

de offentliga toaletterna.



Gerillaodling, eller Guerrilla gardeing som det internationellt benäms, är på gång i stan. Läste på gp.se att nu är det dags för göteborgarna att få bevittna denna form av demokratisk odling. Gerillaodling är ett

sätt att ta tillbaka stadsrummet, göra det vackrare genom att anlägga små rabatter, plantera träd, odla grönsaker och helt enkelt försköna staden med sina gröna händer. Det handlar inte om att förstöra de redan befintliga rabatterna, utan att försköna de gråtrista platserna där man befinner sig. För ett par år sedan, tro det eller ej (de som känner mig vet att jag inte har ett endaste grönt finger), gjorde jag ett samtidskonstprojekt där jag delade ut egengjorda fröbomber, klädde Järntorgets fontän med en mycket vacker egentryckt banderoll och såklart; planterade blommor där jag tyckte det 

Banderollen som talade om vad
det var som var på gång...



behövdes. Allt i sann gerillastil!

Tyvärr tyckte inte parkförvaltningen i Göteborgs stad att det var lika vackert,  så ljungplantorna utanför de offentliga toaletterna i Bältesspännarparken försvann efter några dagar. Likadant med den vackra rabatten som anlades vid vägen utanför trädgårdsföreningen fick gå ett lika bistert öde till mötes.



Gå gärna in på http://www.guerrillagardening.org/, kolla på TropDigs, så ser ni resultatet från hösten 2008 och mitt projekt.

   

 

Jag i min jakt på folk med gröna fingrar.



Oformaterad.nu



Konstnären tolkar sina egna verk

 "Jag är mer intresserad av mitt undermedvetna jag."

Gunnel Hillerström Bengtsson visar sina verk på Kungsbacka Konsthall till och med den 10 juni. Utställningen består av stora och små verk utförda i olja, akvarell och glasfusing, även om akvarellen är det som dominerar. Abstrakt, närvarande och i nuet. Gunnel låter färgen flöda, och det som sker det sker.

"Tanken stör, jag litar på att handen uttrycker det som hjärnan döljer för intellektet".  
Så sammanfattar utställaren Gunnel Hillerström Bengtsson sitt konstnärskap.

Onsdag den 11 maj guidade hon själv runt i sin utställning och förmedalde känslor, tankar och idéer snarare än tekniska tillvägagångssätt. "För att inte hamna i lärarrollen", menade Gunnel.



Självklart var Kulturbebisen med på ett hörn.



Det mest intressanta med hela Gunnels konstnärskap, tycker jag, är hur hon hela tiden drivs av viljan att vara i nuet. Att inte planera, utan att bara följa med. Med verklig glöd berättar hon hur hon sätter titel på sina verk. Det kan komma till henne, i form av besökares idéer, en film hon sett eller andra vardagliga saker. Gunnel vet inte innan vad hon ska skapa, det ser hon efteråt vad det blev. Något andligt vilar över henne, jag kan inte sätta fingret på vad eller varför, men hon utrålar något andligt. 

Även om hennes målningar inte är direkt föreställande,  finns det ändå något subtilt verkligt över många utav dem. Hamnar, hav, trappor....Det är jag som betraktare som bestämmer vad det är. Som Gunnel själv uttryckte det; "Det sitter i betraktarens ögon. Mitt måleri är en process". Hon överlämnar det till betraktaren, och enligt henne själv, är det knappt så hon äger målningarna nu när de är utställda.

Imorgon skall jag arbeta med utställningen tillsammans med en årskurs 3-klass. Inspirerade av Gunnels akvarellteknik där hon låter färgen rinna, torka, målas, skvättas och rinna igen skall de få göra gruppmålningar, och sedan titelbestämma varandras färdiga skapelser. Can´t wait!

Läs mer om utställningen!

Kseniya Simonova - Sand Art

Sandkonst? Jo, visst är det en helt fantastisk talang hon har! Det krävs antagligen noga planering, men hon får det att se så spontant ut. Jag gillar det här! Simonova var med i Ukrain got talent 2010. Jag vet inte hur långt hon gick, men utan att ha sett de andra bidragen utser jag henne som självklar vinnare. Storyn hon berättar är gripande och stark, och sättet hon gör det på är nyskapande och kreativt. Spännande material att arbeta med...sand, alltså. Det är flyktigt, för stunden och direkt. Föreställande bilder är ju annars oftast beständiga. Målningar, teckningar - ja även fotografier och videoklipp går ju att spara. Men sandbilder är verkligen här och nu. Hoppas bara att någon konstinstitution tar tag i det digitaliserande uppdraget och även samlar in på just YouTube och liknande. För det här är värt att spara!

Kulturbebisen gör det igen

Idag var vi på Göteborgs konstmuseum för att gå på bebisvisning. Första tisdagen varje månad (vår & höst) anpassas en visning till oss med små barn. Det är okej att amma mitt i visningen, ingen kollar snett på dig om barnet skriker och man besöker stora rymliga rum där barnvagnarna kan radas upp lätt framför konstverken. Freja var som vanligt väldigt intresserad av tavlorna, framförallt av renässansmålningarna föreställande Maria och Jesusbarnet. Ludovico Breas (1450-1523) Tronande Madonna har väl antagligen hög igenkänningsfaktor för den lilla kulturbebisen. Målningen är gjord i olja, har detaljer i bladguld och mäter 164 x 76 cm. Den är en av museets äldsta målningar och otroligt tidstypisk.

Om LUST & LAST

Nationalmuseum visar utställningen LUST & LAST 24 mars - 14 augusti och det debatteras som aldrig förr! Debatten handlar främst om tolkningsperspektiv, teori och pedagogik. Museet får kritik för att vara alltför enkelspåriga, och forskarassistenterna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe vid konstvetenskapliga institutionen i Stockholm går i täten för denna paroll. De i sin tur får kritik för att använda alltför svåra begrepp som genusteori, heteronormativitet och patriarkal.

Som jag ser det handlar det om olika världar som möts. Eller kanske kan man prata om olika diskurser. (Fast då får man nog kritik av Johan Lundberg)...Hedlin Hayden och Sjöholm Skrubbe representerar den proffessionella konstvärlden, där dessa postmoderna begrepp inte är något man höjer på ögonbrynen för. I denna diskurs ingår det att tänka kritiskt kring vad som representeras och konnoteras. De andra diskurserna, som delvis lappar över varandra är överens om vad en utställning bör innehålla. En del tycker då att vackra tavlor är det väsentliga, andra propsar på hängningen, och vissa menar att det pedagogiska är det viktigaste. Alla nämnda diskurser kan enas om vissa saker, men som sagt finns det då en hel del som inte går att enas om. LUST & LAST är och förblir en brännande utställning, och jag ser ingen annan lösning än att åka till Stockholm själv och titta på den!
En egen reflektion jag gjorde var när jag läste på Nationalmuseum hemsida om utställningen.

"Utställningen gör inte anspråk på att avgöra vad som är rätt eller fel. Alla har vi vår egen tolkning av begreppen lust och last och det är alltid upp till betraktaren var den personliga gränsen går. Men visst går det som förälder att ta med sig sina barn i utställningen – var bara beredd på att behöva svara på en och annan pinsam fråga!"

Sådär, där satte Nationalmuseum agendan för vad som är tabu och inte!
Intresserad av att följa debatten? Jag skall försöka bena upp de olika artiklarna;

2011-03-31; "Patriarkalt och misslyckat" av Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe
2011-03-31; "Museer är inte politiska korrektionsanstalter" av Johan Lundberg
2011-04-05; "Vi är kapabla att njuta av och tänka kring konst samtidigt" av Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe
2011-04-05; "Mer om Lust och Last" av Johan Lundberg

Det finns såklart fler som mer än gärna lägger sig i debatten kring nakenchocken och genusterorierna. Birgitta Rubin på DN ställer sig också kritisk till utställningen, och får i sin tur kritik av Lundberg som även han skriver för DN. Lars Vilks skall såklart säga sitt, och visst har GPs Magdalena Dziurlikowska också något att tillägga. Till och med Expressen är med på ett hörn, genom Therese Bohman.

Jag vet inte vad jag ska tycka ännu. Återkommer i början av Juni, då jag själv skall till Nationalmuseum för att se den. Det jag är mest nyfiken på är ju hur man integrerat samtidskonsten i denna annars så historiska kontext. Och, såklart - hur är det egentligen med genusperspektiven? Är de bara där i texten, som ett nödvändigt ont? Eller kan Nationalmuseum stoltsera med att faktiskt ha sett konsten genom nya glasögon?

Moderna Museet inspirerar!

Moderna Museet i Stockholm (och numera även i Malmö) är ett sånt där museum som jag alltid tyckt om. Inte bara för att konsten de har är fin, ful, kul och konstig, utan mer för deras pedagogiska verksamhet. Undrar vilka supersnillen som arbetar där, för vissa idéer är så klockrena! Ta tillexempel deras Konstnycklar, som man kan låna med sig när man strosar genom museet. Nyckelknippan innehåller flera olika detaljer från konstverk som kan hittas inne på museet. En rolig och inspirerande aktivitet att göra oavsett hur gammal man är tycker jag, eftersom det är olika svårighetsgrad på detaljerna.

Dessutom driver de  Zon Moderna. Sedan 2004 genomförs ett konstpedagogiskt projekt på museet ihop med en inbjuden konstnär och gymnasieungdomar från regionen. 

"Konstnären stakar ut kursen, väljer ett tema och samarbetar med konstpedagogen som alltid finns på plats. Zon Moderna-projekten kulminerar i en presentation av elevernas arbeten. Oftast en utställning i museets verkstad, men det har även varit happenings på stan eller performance i museisalarna. I vår är Christian Andersson konstnärlig ledare. Tillsammans kommer gruppen att arbeta utifrån hans utställning From Lucy with love, som just nu pågår i Turbinhallen"
 Följ Zon Moderna på deras blogg!

Queer up Kungsbacka!

Jo, det är sant! Kungsbacka kommun goes anti-heteronormativitet!

"Queer up! är namnet på Kungsbackas hbtq-festival som arrangeras den 7 maj av förvaltningen för Fritid.
Alla är välkomna att delta i festivalen. Den kommer att vara bred i sitt innehåll och rymmer allt från kultur till kunskap."

Jag kan bara tacka, bocka och buga och slänga en stor kyss till initiativtagaren! Och en stor applåd! Hurra!
Här får du mer info om HBTQ-festivalen!

"What pisses you off?" - workshop med Guerrilla Girls

Så kom då den dagen då 20 förväntansfulla kulturarbetare/konstnärer/studenter samlades på Galleri Box, kastellgaten 10 i Göteborg. Guerrilla Girls började med att presentera några tips som kan vara användbara.

• Underbygg alltid dina påståenden med fakta eller statistik.
• Lägg ihop två infogrejer tillsammans
• Vänd på traditionella tankemönster så att betraktaren verkligen får tänka till
• Använd humor!
• Använd redan befintliga bilder/traditioner/layouter osv  

Var och en fick inför de gorillamaskerade drottningarna presentera sig, och nämna ett ämne, en idé de ville arbeta med. Kreativa människor, åh va inspirerad jag blir! Vi brainstormade, samtalade, antecknade och fick goda råd av båda Frida Kahlo och Kathe Kollwitz. "What pisses you off?" var utgångspunkten..Ja, vad svarar man på det?

"Bitches of the world, unite! You don´t have anything to loose but your stereotype!"

Guerrilla Girls intar en fullsatt konsthall. I mörkret smyger de fram. Kastandes bananer. Alla som sitter där förstår hur stort det här är. Guerrilla Girls. Som för 25 år sedan petade de manliga museicheferna i ändan. Som påpekade den kvinnliga frånvaron bland de representerade konstnärerna på museer. Nu är de här. I Göteborg! De pratar och skojar. Om stereotyper, kvinnliga sådana. Någon modig själ från publiken vågar ställa upp på deras re-enactment där de spelar upp ett samtal mellan en konstskribent och en gallerist. Ämnet är förstås frånvaron av kvinnor i konstvärlden, och framförallt på den nämnda galleristens galleri. Och undertecknad har en av de attraktiva platserna i morgondagens workshop på Galleri Box. Stort är vad det är!

Virtuell konstupplevelse

Att gå på museer tillhör en av mina favoritsysselsättningar, så jag skulle personligen hellre vara på plats än att använda Googles Art Project. Men visst finns det en poäng...Tillgängliggörandet av konsten är alltid en het fråga. Vem skall ha tillgång till kulturen? Hur ska vi höja det kulturella kapitalet hos den breda allmänheten? Nu kan vem som helst, när som helst besöka MoMa i New York, van Gogh-museet i Amsterdam, Uffizigalleriet i Florens, Tate i London och många andra museer utan att faktiskt vara där rent fysiskt. Ingen kö, inget inträde, inga sura vakter. Testa själv - Besök Uffizierna!

Boktips; Inlevelse och vetenskap

Vill tipsa alla er som är intresserade av konsttolkning om en bra bok i ämnet; Inlevelse och vetenskap - om tolkning av bildkonst. Margaretha Rossholm Lagerlöf skriver om konsttolkning, och framförallt om hur det subjektiva får ta plats. Boken innehåller olika analysmodeller och teorier som kan vara användbara i samtalet kring konst. Tipset ligger även uppe på konstpedagogiksajten KONST&LÄRANDE, där jag är med i referensgruppen! Tanken är att sajten skall fungera som en databas för alla som intresserar sig för konst och lärande. Så har du något tips på blogg, bok, event, fortbildning eller liknande som skulle kunna passa så tveka inte och tipsa via tipsformuläret på hemsidan.

TOTAL CIRKUS

Var nyligen och spatserade runt på Mölndals Stadsmuseum och deras nyinvigda utställning "Total Cirkus - om konsten att vara människa" och blev glatt övveraskad! Rum efter rum fylldes till bredden och längden med allt som hade med cirkus att göra. Utställningen vänder sig troligtvis till den yngre besökaren, men jag tyckte den var intressant ändå, även om jag inte tog tillfället i akt att gå på lina eller göra akrobatiska övningar. Framförallt slogs jag av hur vacker utställningen var att se på, även om det var mycket saker framme. Mölndals museum har en tendens till att producera lite väl belamrade utställningar enligt min smak. Jag är oftast ett "big fan" av den vita kubens estetik, tycker oftast att jag kan få mer ut av varje verk eller objekt om det inte överskuggas av tio andra saker. Men här funkar det verkligen. Mycket hands-on och upplevelsebaserat lärande! Ambitiöst nog har museet även producerat en digital utställning där man kan få ta del av cirkusens historia, nycirkus och hur det är att leva cirkuslivet. Det bör tilläggas att museet verkligen har fått experthjälp på området, inga mindre än CIRKUS CIRKÖR har varit medproducenter till Total Cirkus. Något som saknas, som i och för sig ofta saknas i utställningar är problematiseringen. Man anar en hint i stycket om cirkuslivet på den webbaserade utställningen, men det tangerar bara ytligt det jag vill åt. Att arbeta på cirkus har väl inte alltid vart en dans på rosor. Tidig cirkushistoria vittnar väl om en hel del mer eller mindre dittvingade människor som fick slita för sitt liv för att behaga den bemedlade överklassen? Men - summa summarum är HELT KLART SEVÄRD!

Yoshio Nakajima och kulturbebisen

Kungsbacka Konsthall har sedan en tid tillbaka en helt fantastisk utställning! Den japan-svenska konstnären Yoshio Nakajima ställer ut sina stora målade lakansvävar och skulpturer. Han arbetar med stora ytor, och använder gärna sig själv som målarpensel. Väldigt Jackson Pollock med åsnesvans och hela kittet. Sun Happiness heter utställningen, och Nakajima kallas ofta för The Son of the Sun. Hela konsthallen utstrålar glädje och vårkänslor. Samtidigt blir det sådan kontrast till vad som händer i Japan idag så här efter tsunamin och jordbävningen. 15 april kom konstnären själv till Kungsbacka för att inför publik göra en actionpainting med utgångspunkt i händelserna i Japan. Vi passade såklart på att delta, både jag och Freja och precis som vanligt så målade Yoshio på publiken som en del i sin performance.