
Nationalmuseum visar utställningen LUST & LAST 24 mars - 14 augusti och det debatteras som aldrig förr! Debatten handlar främst om tolkningsperspektiv, teori och pedagogik. Museet får kritik för att vara alltför enkelspåriga, och forskarassistenterna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe vid konstvetenskapliga institutionen i Stockholm går i täten för denna paroll. De i sin tur får kritik för att använda alltför svåra begrepp som genusteori, heteronormativitet och patriarkal.
Som jag ser det handlar det om olika världar som möts. Eller kanske kan man prata om olika diskurser. (Fast då får man nog kritik av Johan Lundberg)...Hedlin Hayden och Sjöholm Skrubbe representerar den proffessionella konstvärlden, där dessa postmoderna begrepp inte är något man höjer på ögonbrynen för. I denna diskurs ingår det att tänka kritiskt kring vad som representeras och konnoteras. De andra diskurserna, som delvis lappar över varandra är överens om vad en utställning bör innehålla. En del tycker då att vackra tavlor är det väsentliga, andra propsar på hängningen, och vissa menar att det pedagogiska är det viktigaste. Alla nämnda diskurser kan enas om vissa saker, men som sagt finns det då en hel del som inte går att enas om. LUST & LAST är och förblir en brännande utställning, och jag ser ingen annan lösning än att åka till Stockholm själv och titta på den!
En egen reflektion jag gjorde var när jag läste på Nationalmuseum hemsida om utställningen.
"Utställningen gör inte anspråk på att avgöra vad som är rätt eller fel. Alla har vi vår egen tolkning av begreppen lust och last och det är alltid upp till betraktaren var den personliga gränsen går. Men visst går det som förälder att ta med sig sina barn i utställningen – var bara beredd på att behöva svara på en och annan pinsam fråga!"
Sådär, där satte Nationalmuseum agendan för vad som är tabu och inte!
Intresserad av att följa debatten? Jag skall försöka bena upp de olika artiklarna;
2011-03-31; "Patriarkalt och misslyckat" av Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe
2011-03-31; "Museer är inte politiska korrektionsanstalter" av Johan Lundberg
2011-04-05; "Vi är kapabla att njuta av och tänka kring konst samtidigt" av Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe
2011-04-05; "Mer om Lust och Last" av Johan Lundberg
Det finns såklart fler som mer än gärna lägger sig i debatten kring nakenchocken och genusterorierna. Birgitta Rubin på DN ställer sig också kritisk till utställningen, och får i sin tur kritik av Lundberg som även han skriver för DN. Lars Vilks skall såklart säga sitt, och visst har GPs Magdalena Dziurlikowska också något att tillägga. Till och med Expressen är med på ett hörn, genom Therese Bohman.
Jag vet inte vad jag ska tycka ännu. Återkommer i början av Juni, då jag själv skall till Nationalmuseum för att se den. Det jag är mest nyfiken på är ju hur man integrerat samtidskonsten i denna annars så historiska kontext. Och, såklart - hur är det egentligen med genusperspektiven? Är de bara där i texten, som ett nödvändigt ont? Eller kan Nationalmuseum stoltsera med att faktiskt ha sett konsten genom nya glasögon?





